I går på träningen gick Boko super bra! Han var lyhörd och fin. Vi gjorde en övning där vi först red på volten flyttade i sluta sidvärtes innåt, följde voltspåret och flyttade i öppna ut. Bono var superkoncentrerad och duktig. Det sista bytte vi häst och jag fick känna på Ohly som inte riktigt var lika arbetsvillig.
I dag gick Ohly sin första dubbelnolla någonsin samt fick med sig sin första plakett hem i hoppning. Banan var lurig i och med att banan bara var 20*60 så kom hindren fort. Vi gick ett superflyt och vi var en av tre dubbelnollor, tre placerade. En delad första plats. Nu har jag anmält mig till vår första 95 cm om två veckor! Hoppas det går lika bra då
Skall strax ut till stallet för att putsa och packa inför morgondagen. Bröstan som jag köpte passade perfekt så den skall vara en del av dagens outfitt vilket blir: PFF-kavaj svart, mountainhorse ridbyxor wita, euroligt hjälm, soubriacstövlar, olympicsadel, vitt allroundschabrak med SkbFF loggan på, kingstonträns samt benskydd från börjes. Inte värstans dyrt och pråligt men det är inta vad du har på dig utan hur du bär upp det som får det att se bra ut.
Jag skall även tömköra Bono.
Kastar in en gammal bild på mig och Dolita min ponny, bilden är väääldigt gammal, jag kanske 12-14 år eller något.
Min 5-point brösta från silver line of Sweden, jag vann den på tradera för 175:-!! Ett riktigt kap, det är storlek cob och jag skall strax ut och prova den på Ohly! Hoppas nu den passar. 5-point brösta är något jag suktat efter länge men varit för snål för att köpa, då de är betydligt dyrare i butik.
Ohly och hans första rosett i hoppning, clearround 30 cm. Hoppas det blir mer av den varan nu när vi börjar tävla på riktigt. När bilden togs var han 3,5 år och var med på en klubbhoppning där vi red 30 cm för att han skulle komma ut och se sig omkring lite. Han var så duktig! Det var inga problem att vara ensam i ridhuset och inget på banan var "farligt"
I dag på dressyrträningen var Bono en riktig latmask, det i samband med att jag själv var trött och hade lite svårt för koordinationen gjorde att det dröjde enda till slutet av ridpasset innan jag fick någon bra känsla.
Bono fck galoppera större delen av passet och var riktigt trött när vi väl skrittade hemmåt. Bono vill inte alls ställa och forma sig i innersidan i galoppen, han är även väldigt stark så att få honom riktigt loss är svårt. Han går riktigt bra i galoppen om han får vara rak, men han måste ju jobba lite ibland också. Så efter mycket beslutsamhet så gick han riktigt trevligt i galoppen.
Anledningen bakom hans allmänna lathet tror jag kan bero på at jag red ut honom på kandaret i går vilket tvingade honom att jobba under sig i form i 1,5 h vilket han inte är van vid. Så jag tror han hade en rejäl dos av träningsverk.
I helgen skall jag och Ohly tävla, vi har anmält oss till en 85 cm i Gråbo. Jag hoppas detta går bra. Jag är lite kluven till om jag skall starta 95 cm också. Har aldrig ridit den höjden på tävling, jag önskar att det hade varit 90 cm, men det är ju bara ett hål högre.
Kikar även runt på andra tävlingar som vi kan vara med på. Jag känner mig verkligen pepp nu! Häst skall kvalas till SM 2013!!
Det ligger något i vädret, i dag satt det tre generationer och gnällde över hur trötta vi är vid fika bordet. Mormor, mamma och jag. Alla tre trötta och gnälliga.
Hoppas det hjälper med lite endorfiner och häst, grannarna har börjat tröska åkrarna så har skall det provas stubbåker!
I dag har jag ägnat mig åt vad som kallas för ideellt arbete men egentligen innebär att vill du ha något gjort får du göra det själv. Jag har nämligen suttit och skrivit förslag på policys för vår ryttarförening så vi kan bli certifierade som säker och trygg förening, ett av alla krav som kommunen i Vara har på oss för att vi skall få hjälp med en ny anläggning. Får vi inte hjälp så får jag nog psykbryt för så mycket tid jag och mina vänner i klubben har lagt ner. Mamma räknade efter i dag och vi har sedan det blev på tal om Vara Horse Arena lagt ner ca 2000 ideella timmar, det är arbete till ett värde av 350.000:-!
På lägret som Fjodor var utlånad till nu i veckan var det ett gäng yngre tjejer med som skötare. Fjodor var snäll lekledare och badade med dem. Han är en riktig badanka och älskar att simma. Så roligt att han fick bada! :)
I dag slutade jobbet på förmiddagen, då styrde jag kosan direkt mot stallet. In och byta om och sedan ut en sväng i paddocken med min ponnyfarbror! Fjodor är nämligen hemma igen. Jag tog ett kortare pass på honom på ridbanan och kände igenom honom. Han kändes fräch och arbetsvillig, dock något stel. Inte så konstigt då han varit utlånad som sommarhäst samt gått på 3 ridläger. Jag red i ca 20 minuter sedan var han trött men huvudsaken är att han kändes fin den stunden som han orkade. Han är ju pensionär och snart 20 år så det är inte så konstigt att han inte är som han en gång var.
Efter maten red jag och mamma en sväng på ca 7 km med Bono och Ohly. Jag rider alltid ut med GPS och pulsmätare, i dag hade vi en snitthastighet på 7,8 km och en topphastighet på 38km/h. Mitt mål är egentligen 10km/h i snitt men eftersom att vägarna hemma är så hårda och Ohlys hovar fortfarande inte är helt hundra efter att han trampade in tåkappan i hoven så ville vi ta det lungt. Däremot var tempot, viljan och motorn där den skulle där underlaget var bra.
På tal om skithovar och tåkappor hade Fjodors ena baksko roterat när vi kom hem och skulle fodra dem. Det var tur att han har höga hovar och inte platta som Bono och Ohly för då hade tåkappan suttit i kötthoven, det vill vi inte! Jag begriper mig inte på folk som vill bli hovslagare, bara att ta av en sko är ett jäklans bök (för mig som har en kniv, en gammal hovtång och en liten avbitartång i min låda) men jag fick av skon utan att få med resten av den spruckna dåliga hoven. Fjodor och hans dåliga hovar.... suck! Ennu en anledning till att inte bli hovslagare. Ett jäklans meck.
Att prata och diskutera hästens utbildning med andra hästmänniskor i min närhet är för mig ej självklarhet, jag vill att folk säger till mig vad jag kan göra bättre så att jag och min häst kan utvecklas och lära oss av andras erfarenheter istället för att göra egna misstag.
I hästvärlden känns det nästan som en synd dock att tala om för vissa individer vad man tycker de kan göra bättre eller vad man har åsikter om. Självklart skall man inte klaga och gnälla och lägga fram saker trevligt i en diskussion, men för många kan kritik kring ridning och hästhållning likställas med att tala om för föräldrar att de gör fel med sina barn.
Varför är det så i hästvärlden? Tänk vad mycket erfarenhet som finns där ute! Erfarenhet som man kan ta del av utan att ha gjort misstaget, bravaden eller framsteget själv.
Hästens utbildning är något som är extremt viktigt att lyfta till diskussion!
Bilden är den första som togs på mig och Bono när han kom hem till oss.
Detta är en bild som blev helt klockren, jag och Bono för flera år sedan på nygårds terränghoppning. Vi skall landa efter ett nedhopp (på 40 cm) där Bono tog i för kung och foserland. Det är verkligen synd att han blir så stressad och nervös på tävlingar (hans hjärna fungerar inte för hoppning helt enkelt) för han har grym kapacitet.
Dressyrträningen för Monica i tisdags gick hyfsat bra, Bono hade träningsverk sedan passet dagen innan då han jobbade som en gud. Vi tränade på att få Bono att spåra ordentligt vilket han skötte bra, han är duktig på att rakrikta sig och spåra fint dock blir han stark då, därför tränade vi på att ha honom rakriktad men ställd i nacken, något som Bono tyckte var jätte jobbigt. Vi fokuserade på en hjälp i taget samt renodlig av dessa. Överlag tyckte Monica att Bono hägnde ihop med i kroppen och hade utvecklat sina gångarter sedan hon såg honom sist. Hon anmärkte också att han hade tappat muskelmassa och blivit tjock, något som har varit relaterade till vinterns problem då han först sträckte ryggen, sedan skadade sig i korset när han fastnade i transporten och sedan fick problem med luftvägarna.
I onsdags tränade jag hoppning för Therese och träningens fokus var banhoppning, vi hoppade en bana flera gånger på olika höjd, huvudfokus för träningen var att rida nogrant även om det är lågt. I slutet av träningen hoppade vi en mer tävlingsmässig höjd. Jag tror jag och Ohly hoppade ca 90 cm. jag är super nöjd med träningen, Ohly var förvisso trött och oliksidig men han gjorde ändå sitt bästa med vad han hade. Han har börjat få en bjudning som är till att duga vilket jag tycker är kul. han rusar inte utan det mer känns att han tar tag i hindret.
På filmen hoppar vi banan på en lägre höjd, han river i kombinationen men jag tycker ändå han gör det bra eftersom han bara hoppat kombination kanske 3-4 gånger innan.
Nu styr vi mot kallare tider, hösten känns nära! Nu skall vi kommaihåg at vingtern inte bara är av ondo. Detta är inte alls likamysigt en varm sommardag.
I går tränade jag med Bono för Rebecka Tell. Träningen fortsatte med vad vi hållit på med den senaste tiden, nämligen at rida med lång skänkel och komma ner på sittbenen i sadeln. Takten och schvunget var några av huvudfuksu punkterna.
Det blev det nya bettet och inte kandar, Bono såg trött ut i stallet och när han är lite trött bruker inte kandaret göra mycket nyta utan snarare få honom att tänka bakåt istället för framåt. Något som man absolut inte vill i ridningen.
En övning som vi red var att rida på en fyrkant där man samlar upp hästen i hörnet för att sedan länga (i balans) på raksträckorna, detta kräver timing och koordination eftersom att man skall hinna med allt på en 15x15m fyrkant. Vi gjorde även öppna eller bogen in funt hela fyrkanten även igenom hörnen. Här gälle det att inte spänna sig och vilja för mycket utan att vara fortsatt avslappnad men konsekvent i sin ridning.
Bono gick jätte bra, han lossnade och kom undersig fantastiskt bra, denna kännslan har jag inte haft på honom sedan innan skadan i vintras, ett täcken på att han är tillbaka! Han var så stabil och taktfast så jag bara behövde sitta och glassa, låta honom gå där. I slutet av passet travade jag honom lång och låg i forman och även där var han super fin. Det är bra att kunna reglera formen på sin häst, kan man det är den loss.
I dag blir det en efterlängtad träning för Monica. Hon brukar köra hårt med en och jag hoppas vi kan hitta samma kännsla i dag.
Mitt lilla hjärta, tänk så långt han har kommit ändå sedan han kom till mig hösten 2006 som en liten och rädd 5 åring. Han var ängslig och rädd för allt. Att ligga så som jag gör på bilden på honom var inte på tal.
Bono är min bäste vän och ständige följeslagare. Den som myntade uttrycket diamonds are a girls best friend, ägde uppenbarligen inte en häst.
Dagens bravader har innefattat tömkörning och lastträning av Bono!
Tömkörningen gick riktigt bra, Bono gjorde något som inte fungerat förut. Han fattade nämligen galopp i töm på komandot "Galopp *smack*" utan att ge sig iväg genom halva paddocken, han kom även i form i galoppen stundtals. Jag är väldigt nöjd med dagens pass, han var fin i båda varven. Bono har börjat slappna av tillräckligt mycket i töm nu för att man skall kunna ställa lite krav på honom. Detta tycker jag är riktigt bra efterosm att tömkörning är ett riktigt bra alternativ till ridning i hästens dagliga träning.
Efter tömkörningen (och kaffe) lasttränade vi Bono. Målet var att kunna stänga in honom, men vi fick snart lätta lite på kraven då Bono var lite mer spänd än vanligt. Efter att ha bytt hink från en mindre vit till Bonos stora vita "slaska-snaske-hink" som vi brukar använda blev han lugnare. Detta kan för många tyckas fjantigt och otroligt att hästen skulle bli lugnare av en viss hink, men Bono är extremt kontextuell och man behöver göra samma samma samma dagarna i ända för att han skall fungera som en häst. Förstora förändringar gör honom stressad, speciellt i pressade situationer det är därför hoppningen inte fungerar mer än hemma.
Efter en stund med "slaska-snaske-hinken" hade Bono lugnat sig i transporten. Tillslut kunde vi ta bort hinken och lämma igen dörren bakom honom, Vid flera tillfällen kunde jag även bryta hans panik då han kastar sig bakåt genom att ta i grimman och få honom att stanna kvar. Något som inte fungerat så här bra innan. När han började tänka bakåt för mycket tog vi ut honom ur transporten och longerade honom lite för att få honom att tänka framåt.
Bono har massa bröte på sig när vi lasttränar, först har vi bommul i öronen på Bono, över det har vi en luva för att bommulen skall stanna kvar. Detta för att dämpa ljudet av transporten som han från början var livrädd för. På huvudet har Bono på sig en gammal läder grimma och över den en tum repgrimma, repgrimman är bra eftersom den har en skarpare och tydligare inverkan på hästen. Däremot får man INTE binda hästen i repgrimman eftersom att den inte går sönder på samma sätt som e lädergrimma gör.
Måndag: Dressyrträning för Rebecka Tell, Rebecka brukar fokusera sig på ryttarens koordination och kluriga styrketräningar för hästar med ovanliga övergångar för att förstärka ryttarens kordination. En typ av träning som verkligen hjälper en att öva upp finkänsligheten. Jag skall nig rida på kandar då för att få Bono koncentrerad i alla gångarterna.
Tisdag: Dressyrträning för Monica Björkdahl, Monica brukar fokusera på tempoväxlingar och ryttarens sits, med en korrekt sits kommer man långt! Det var längesedan jag red för Monica nu men under hösten var vi 3 träningar inplanerade för henne.
Onsdag: Hoppträning för Therese Häggsjö. denna gången hoppas jag att få samma känsla som jag hade i torsdags när jag tränade för henne. Förhoppningsvis är Ohly inte för trött efter alla dressyrträningarna. Annars får vi ta det för vad det är. Ohly gillar hoppningen och brukar ställa upp när det skall skuttas på Thereses inbjudande stora utebana.
Slänger in en av mina favoritbilder på mig och Bono, det är från en hopptävling 2008. Dena banan kom vi runt och han var fantastiskt fin! Bästa hopptävlingen någonsin. Denna period fungerade allt, men det gick i kras 3 veckor senare då jag flög av i samma hinder 2 gånger på en tävling och Bono har aldrig slappnat av på en tävlingsbana efter det. Tyvärr så är det inta bara mitt huvud det sätter sig i, utan Bono blir helt förstörd om man åker av. Man "anfaller" ju honom då. Stackars. Men hindret är 80-90 cm högt. Det synns ju att han kan hoppa. Tyvärr har han inte huvudet för det.
Eftersom att jag är en så sjuktligt socker beroende person har jag nu gett mig själv godis och coca cola förbud i ett halvår. Fram till min 24-årsdag. Jag tror detta kan vara bra för att få koll på mina matvanor, jag har en tendens att äta onyttigt, bli trött och gå fram till affären och köpa en cola för jag är så trött. Eftersom jag då är så trött blir det INGET av med något utan jag intar soffpotatis läget.
För att sporra mig själv får jag köpa mig något riktigt fint i födelsedags present till mig sälv. Jag funderar på följande:
Animo Larissa (begagnad i så fall för 3-4 tusen är fortfarande för mycket för en kavaj) eller annan i liknande gärna något mörkare färg. Men åh vad jag suktar efter en verkligen knallblå kavaj jag tycker det är snyggt och behöver nödvändigt inta matchas med hjälm i samma färg som man kanske vill med en marinblå.Bildkälla
Charles Owen Hampton, en riktigt snygg hjälm utan den där John Withaker svampen i bak på nackkotan. Jag skulle vilja ha en snygg tävlingshjälm som enbart används när man skall vara extra snygg. Har länge använt de vanliga eurolithe hjälmarna, men jag börjar ledsna på dem om jag skall vara ärlig. Till vardags har jag en Jofa ventilationshjälm, en hjälm som enbart duger till distansritt och möjligen fälttävlans terrängmoment innom tävling Bildkälla
Funderar även på att unna mig själv en snygg tatuering så vi får väl se hur det blir.
Nu sitter jag hemma i soffan med knäskydd på båda knäna, varför? Jo för jag har hoppat två gånger denna veckan. I dag släpade vi återOhly till herrljunga och hopträngde för Therese. Det känns super att vara igång med hoppningen igen efter sommarens uppehåll! Ohly är taggad, lyhörd och hoppar med jättefin spänst. Jag är så nöjd med honom. Så ja att förstörs knäna gör ont men detPär så värt det!
Vi fick även prova att hoppa hindret som Ohly rev ner och tvekade på under play and crossen, han tyckte att det var skit obehagligt och virade flera gånger innan han hoppade det. Jag tror inte det var hindret i sig som var otäckt utan placeringen uthopp från paddocken i skuggan.
All heder åt Rolf-Göran Bengtsson som i dag drog sig ur OS med Casall. Casall hade fått ett balltramp och var inte helt 100. Jag blir stolt över våra svenska hoppryttare som visar upp stort horsemanship! Genom denna akt är RGB en stor förebild för andra svenska ryttare. Ponnyryttare kan lära sig av detta då man ser mycket ponnyer på tävlingsbanorna som inte heller är riktigt hundra.
Jag hoppas verkligen att RGB får chansen på guldet i Rio 2016!
I dag har jag och Ohly varit hos Therese Häggsjö och hoppat terräng. Det var en pay and cross, där man betalar och hoppar en bana. Likt en vanlig pay and jump.
Ohly var verkligen super fin, vi red 70 cm och vi tog oss över alla hinder. Banan bestod av 12 hinder varav de flesta placerade i Thereses gigantiska padock. Det enda som var lite så där var på det sjunde hindret en trakhenergrav med liten stock över som låg så man skulle hoppa ut från paddocken, Ohly tvekade in och stannade till och tog sig IGENOM hindret, jepp vi välte det alltihopa. Efter det var han dock superfin. Vi galopperade up i en backa och hoppade en stock, sedan sväng tillbaka och ett räcke i nedförsbacke till en låda. Han var så fin där, pigg framåt med ändå avvaktande och lyhörd.
Hinder höjden var 70 cm och detta var första gången som han gick en hel terrängbana utan att ha hoppat varje hinder enskilt först. Jag fick en så härlig känsla, han var pigg och framåt men ändå lyhörd och uppmärksam.
Tyvärr så pissregnade det på oss så det finns inga bilder eller film, men Therese hon tyckte allt vi kunde ta 90 cm nästa gång. För hästens del är det inga problem...
Innan vi åkte med Ohly red jag Bono i paddocken här hemma, han gick också grymt bra. Jag verkligen älskar det nya bettet och det verkar han också göra. Han hade ett sånt tryck i steget i dag och wow jag kände mig som värsta os ekipaget... kanske inte såg riktigt så elegant och samlat ut.
Det är så härligt när man kollar på OS får inspiration och verkligen får bra känsla i ridningen också!
Efter att ha varit med fjording i 16 år kan jag nog säkert säga att jag aldrig kommer att ha en hät med hängande man igen, oavsett ras. Jag har haft det på mina ponnyer men har alltid tyckt att det är ett jäkla bök varje gång som man skall tävla. Då skall den tvättas och knoppas. Knoppar som aldrig blir som man tänkt sig.
Fär att få en snygg stubbman måste denna givetvis skötas om ordentligt. det enda tråkiga med stubbman är att om man vill skaffa det måste man i princip först klippa av nästan all man på hästen. När man har gjort det börjar manen växa uppåt och innan den blir för tung och viker över skall man klippa den i lagom höjd. Lagom höjd är beroende på kvalitén på manen, men på våra gula är det samma som på hängande man, en handbredd unjefär. Manen klipps även i en båge så den inte är jämn lång. Hur man vill ha sin båge är en smak sak. När man väl fått fason på sin stubbman skall den klippas ca var tredje vecka. Då ser man en "rand" i manen, om man då klipper efter den så blir det bra.
Stubbmanen kan därefter dekoreras efter tycke och smak, jag personligen föredrar den traditionella jämnlånga manen eller den där det mörka sticker upp något.Man kan även ha taggar, tinnar mm i sin man.
Här kommer några stilexempel på lite med udda kreationer:(klicka på bilderna för att komma till bildkällan)
En fjordhästfrissör som har gjort hjärtan i manen
En snarlik variant men utan hjärtan
Om man sparar det mörka kan även det bli till taggar
Jag fick en fråga om mitt nya bett som jag hade köpt. Detta gällde om man får tävla dressyr på det. Ja, enligt nya TR 2 för dressyr får man tävla på detta bettet.
Minimikrav vad gäller kvalificering och övriga åldersbestämmelser
Överårig ryttare Överårig ryttare ges möjlighet att rida ungponny (t.o.m. 6 år ) i samband med ponnyklass t.o.m. 80-klass, då i form av clear round och bildar då egen klass. I övrigt äger överårig ryttare ej rätt att starta ponny i ponnyavdelning i fälttävlan. Ryttare får dock från och med det år den fyller 19 år tävla ponny som häst i fälttävlan upp t.o.m. 100-klass. Ponny som startar i ridhästklass ska ha ridhästlicens och betraktas därmed som ridhäst vad avser tävlingsreglementet.
I dag styrde jag åtirigen kosan mot stallet, ja vad skall man annars göra när man har ett så icke hästnördigt liv? Jag och mamma red ut på våra pållar och dagens destination var rakbanan hos en travtränare/hovslagare som bor några kilometer bort. Rakbanan är himmla fin med lagom mjukt stabilt underlag. Där kan man verkligen låta hästarna sträcka ut utan att vara orolig för dåligt underlag.
På vägen dit mötte vi J en kompis genom VoRF som jobbat i tyskland hos någon riktig höjdare innom hästvärlden. Vi stannade och pratade med henne i kanske en halvtimma så vi blev lite sena. Detta resulterade i utebliven lastträning. Buu.. måste verkligen ta tag i det ordentligt igen. I alla fall var det trevligt att träffa henne, det är en go och glad tjej som man saknar att springa in i dagligen.
Jag och Bono på distanstävling förra året. Detta saknar jag!
När vi väl satta fart igen mötte vi en unghäst bland träden, en riktigt fin spänstig en. Den var bara 3 och tyckte att våra gula hästar var jätte läskiga. Efter en stund kom hon i kapp oss igen och slog följe med oss då hennes häst var ganska nervig så aggerade vi draghjälp. Väl vid rakbanan släppte vi på hästarna ordentligt. Det märks på Bono att han gillar att springa FORT! Spettsade öron i full kareta. Trotts detta är han väldigt välbalanserad i galoppen i högt tempo till skildnad från Ohly som behöver mycket hjälp av sin ryttare för att inte hamna för mycket på bogarna.
Jag har även bokat in de första häst eventen för höstterminen, nu på tisdag blir det en pay and cross i Herrljunga med Ohly. 70 cm. Det skall bli kul, det är första gången på denna terrängbanan. den 26:e skall vi även åka till Gråbo och rida den giantiska höjden av 85 cm.
På kvällen åt jag och mamma god mat - kycklingspett med potatissallad och vitlöksbröd och efter det lekte vi maskerad, eller ah mamma skall på 50-tals fest i september med pappa och då var vi ju tugna att pyssla ihop en outfit ur min och hennes gaderob. Bild kommer på detta i september.
I dag spanade jag in den nya hööks katalogen som kom i min brevlåda för ett tag sedan. Till min stora lycka såg jag att de hade det bett som jag letat efter i evigheter och beställt flera gånger från en annan ridsportsaffär. Beställningar som ignorerats och när jag väl fick bettet så var det inte i rätt storlek, jag hade bestält 13,5 och fick då 14,0 och beskedet att det ändå inte spelade någon roll. Då blev jag förbannad och ville inte alls ha det. Denna ridsportsaffären profilerar sig som kunnig och välsorterad, men detta var ett skämt och jag tänker aldrig köpa något där igen.
I alla fall så åkte jag till Borås i dag och inhandlade bettet, ett hanging cheek snaffle eller Baucher bett som det också kallas. Senare under dagen så provade jag att rida på bettet vilket fungerade kanon. Bono verkade trivas bra på det och gick till och med i bra stabil form ute på vägen något som han aldrig annars gör frivilligt. Bilden på bettet är hämtad i från hööks hemsida www.hooks.se.
I går var mamma även på Börjes och inhandlade då nya hoppskydd till mig och Ohly. Jag vet att dessa är ett par billiga kopior på ett par betydligt dyrare skydd som heter veredus men jag bryr mig faktiskt inte om det här med märken. Dessa hade en bra passform, är snygga och man köpte fram och bakskydd separat. Något som jag är beroende av då våra hästar har ponny i fram och full i bak. Med hem följde även 4 gummiboots.
I dag jobbar jag och sitter för tillfället och smälter dagens lunch.
I går blev det ingen dressyrträning utan vi tömkörde Bono istället. Han gick bra och vi jobbade på att få honom ärligt loss i tömmen i samtliga gångarter. Det gick fint, Caeina kände på honom och tyckte att han jobbade fint i tömmen.
Planerna framöver blir hoppträning på torsdag för Therese. Det skall bli roligt, det var längesedan jag och Ohly hoppade nu. På tisdag skall det vara en pay and cross i herrljunga som jag gärna skulle vilja vara med på men vi får se hur det blir med det.
I dag är det dressyrträning för Carina som gäller. Jag skall rida Bono och det skall bli roligt. I förrgår red jag honom för Rebecka på kandaret och det gick super bra. I dag skall jag rida på tränsbett och se om jag kan få samma kännsla.
Mitt namn är Emelie, jag är 22 år gammal och studerar till lärare vid Göteborgs Universitet.
Sedan barnsben har jag älskat fjordhästar och för tillfället är det den enda rasen i mitt liv, och så hoppas jag att det förblir.
Jag och min mor har 3 fjordhästar på gården där hon bor. I den här bloggen kan du följa vår resa framåt.
'
