För några veckorsedan bytte vi hästar med varandre på Carina träningen. Litet roligt event. Vi lottade ut hästarna. Sandra Bäckström red Bono, en tjej i tävlingssektionen som geter Cecilia red Ohly. Mamma fick en D-ponny som kallas för Olle och jag fick Emma & Annas gigantiska Boppen på 180cm i mankhöjd.
Vi hade en gemensam framridning för Carina innan vi gick in en och en och red ett dressyrprogram för henne som vi hade bestämnt vilket vi skulle rida innan vi lottade hästarna. Jag och mamma red båda LB:1.
Att sitta upp och skritta fram Boppen kändes som att vara 7 år gammal och rida på en C-D ponny, jag har nog aldrig kännt mig så liten i hela mitt. Att rida Boppen var en härlig upplevelse, han är en arbetsvillig, ambiskös och snäll jätte som hela tiden vill göra sitt bästa. Att det inte alltid gick så bra berode på att jag inte suttit på en stor häst de senaste 2 åren och hade lite svårt att sitta ner i traven. Ni kan se själva då det finns en film på Emmas och Annas blogg. Jag är rätt så nöjd med det hela.
I dag lasttränade jag igen, det gick bra. Han gick direkt på och jag kunde tillslut slinka ut ur transporten. Bono och Fjodor stod och åt hö i ca 15 minuter i transporten. Jag stod utanför. Visst var han lite nervös, trampade och småkastade sig lite med jag är mycket nöjd med dagens lastning.
Jag upptäckte dock att Bono har sträckt ryggen, jag masserade honom i dag som avslappning innan jag skulle lasta honom och då var han spänd och öm i ryggen. Han har alltid haft ganska så hårda ryggmuskler men nu blev han hög som en B-ponny när jag klämnde på ryggen. Jag gav honom en mjuk ryggmassage och han började jäspa sedan fortsatte jag med hela överlinjen. Bono skall inte ridas på en vecka nu, skall tömköra honom lite i morgon innan jag lasttränar igen och han skall få ha dubbla täcken så han är varm och gottig. På fredag kommer kiropraktorn och timingen kund einte varit bättre för han kan mycket väl ha vridit till något i söndags då han ser allmänt stel ut.
Jag har även planerat tävlingssesongen för distansritt för 2012. April - Sämsholmsritten Maj - Hökensåsritten Juni - A9 Ritten Juli - Isabergsritten Augusti - Billingeritten
Tills dess skall jag ha hittat en bättre sadel att rida distans i.
Tänkte berätta lite hur jag tänker kring lastning av hästar. Med tanke på att min Bono har varit en extremt svårlastad häst och nu mera är lite traumatiserad efter söndagens upplevelse då han la sig ner i transporten så har jag egna erfarenheter kring lastning av stressade hästar. Jag baserar min teori på förtoende och possitiva upplevelser, har du en stressad och rädd häst kommer den aldrig frivilligt att gå på transporten. Jag msået medge att i början provade jag med matoder som man vanligtvis använder på "dumma hästar som inte vill gå på transporten" så som kvastar, spön, linor mm. Detta är vad jag kallar en "quick fix" och är egentligen inte hållbart. Man måste alltid adressera det "verkliga problemet".
Jag tänker börja att berätta hur jag tänker kring stressade och rädda hästar för att sedan berätta hur jag resonerar kring hästar som inte är rädda för transporten utan bara vägrar gå på. Med en rädd häst är det som sagt viktigt att den har förtroende för dig som lastar. Att markträna sin häst genom olika övnningar är bra för att skapa sådana band, innan man intruducerar transporten. Hästan skall följa dig, vara uppmärksam och invänta komando utan något som distraherar, hästen skall gå undan för lätta tryck. Sedan kan man övergå till att gå över "läskiga saker" aå att hästan utan att vara instägnd kan följa. När man sedan introducerar transporten sätt små delmål, överskrid dem inte. faserna kan se ut så här:
1. Gå nära transporten. 2. Stå på lämmen. 3. Gå in med huvudet i transporten. 4. Gå in i transporten - backa ut. 5. Gå in i transporten stänga bakbomen, öppna, backa ut. 6. Gå in i transporten stänga baklämmen, öppna, backa ut. 7. Hästen skall stå på transporten och äta mat. 8. Åka en liten bit och lasta ur hemma. 9. Åka vart som hälst.
Under alla stegen är det viktigt att hästen får positiva upplevelser. Locka inte med mat, men när du uppnått ditt mål skall du vara nogran med att berömma, detta kan ske genom mat och dylikt. Som hanterare av hästar är det viktigt att alltid behålla lugnet oavsett hur jobbit det kan vara, att skrika, gapa och bli frustrerad kommer att ge hästen en negativ upplevelse som förstärker rädslan.Det är viktigt att samtidigt inte vara för snäll, utanför transporten är man tyst, man kan mana på med rösten men aldrig stressa eller hetsa hösten framåt. Utanför transporten är det jobb som gäller, man leder hästen, flyttar sidled, backar och aktiverar. När man sedan kommer till målet som t.ex. är att stå på läman är det vila, beröm (med lugn röst) och lugn och ro. På så sätt kommer hästen att koppla transporten till något possitivt.
Ha alltid med en medhjälpare som kan sätta upp bakom hästen, sätta upp bomen i bak och dylikt. Medhjälparen skall hålla sig i bakgrunden och inte ta hästens fokus från dig. Ett lastproblem är ingen quick fix, har du problem och känner dig rädd eller osäker, ta hjälp. Det finns massor av människor som är duktiga och trygga i sin hästhantering. Det är viktigt att du inte är rädd för då blir ditt kroppspråk spänt och det kan en kännslig häst uppfatta.
Kring en olydig häst som inte är rädd för transporten måste du addressera problemet. Hur är hästen i övrig hantering? Här gäller det att vara konsekvent, markträning är också bra. Hästen SKALL lyssna på dig och om du t.ex. gör en halt skall hästen kvickt göra en halt och inte gå framåt eller bakåt. Då måste du korrigera hästen. Stövlar hästen över dig backa den flera steg, prova igen och igen. Tillslut förstår hästen att det inte är någon idé. Vid lastningen är det nu bra att ha t.ex. ett spö som förlägning av dina hjälper. Om hästen går åt sidan kan du peta till så hästen rakriktas, se till att hästen är rakriktad mot transporten och likt ridningen inte får smita iväg med bakdel eller bogar. Det är viktigt att vara konsekvent och även här ha små delmål.
Oavsett om din höst är rädd eller olydig är det viktigt att när du backar ur transporten är det du som backar hästen, om hösten bara backar ur utan att invänta signal är det bara att börja om igen. Det var lite om mina tankar utifrån mina erfarenheter. Detta är ingen universell sanning utan så som jag ser en lösning på ett problem. Undrar någon mer är det bara att fråga så kan jag försöka utveckla.
Ett av mina stora mål med Bono är att någon gång starta medelsvår c:1 på honom. Programmet innehåller i korta drag samlade gångarter, mellan gångarter, ökade gångarter, öppna, sluta, förvänd galopp, ryggning. Det går på lång bana och kandar är tillåtet. Planen med Bono är att ta sig dit utan att gå den långa vägen genom de lätta programmen, detta eftersom att han blir så stark på tävlingsbanan att jag tror att steget innan som ät lätt a är en omöjlighet med Bonos temperament. Det som saknas i dagsläget är styrkan och stadigheten i formen, detta blir bättre och bättre men det är fortfarande en bit kvar. Han saknar styrkan för de samlade samt de ökade gångarterna där han i dag lätt faller isär eller tappar takten. Detta är ett mål som jag ny kommer att kämpa för och något jag verkligen vill. Frågan är dock om vi gör oss till åtlöje om vi provar. Med tanke på att jag har sett vilken kaliber Msv hästarna är av.
I går provade jag att lasta Bono igen, om allt gick bra var planen att jag skulle varit med på Rebecka träningen. Bono gick efter lite trams på transporten och väl på var han så rädd så hela transporten skakade. När vi hade satt upp baklämmen så kastade han sig och försökte lägga sig ner. Tillslut lugnade han ner sig så mycket så han kunde äta lite i transporten. Efter som han var så stressad ville jag ge honom en positiv upplevelse av transporten så i stället för att åka så lastade vi av Bono så han fick komma in i stallet och slappna av. Hoppas detta går över så jag slipper rida till och från träningen i morgon.
Om det finns intresse jan jag fram över skriva ett inlägg hur jag tänker och gör kring lastning.
Får först be om ursekt för den dåliga aktiviteten som varit här det senaste. Det har varit mycket i skolan och motivationen har inte riktigt funnits där. Det har hänt lite skrämmande saker med mina små gula den senaste veckan.
I onsdags när jag skulle åka till Therese och hoppträna med Ohly var han jätte dålig, han hade ett kolikanfall. När jag tog in honom bara han kolapade i boxen och efter att vi promenerade och han bajsade släpte det ändå inte. Tacka vet jag veterinärerna på Stordjur på Vara Veterinärstation som alltid kan komma ut, det är alltid någon som har jour. I onsdags var det Till Peveq som kom ut och efter 2 regäla sprutor kramplösande ´så var Ohly pigg och glad igen. Detta sved dock i plånboken, att ta ut veterinär när de har jour är inte billigt, men den bästa julklappen är ju ändå en frisk häst.
I går hade vi en stor hästloppis ¨på VoRF och då skulle vi ta med oss Fjodor och Bono, Fjodor skulle gå ponnyledning och jag skulle rida Bono lite. Dock slutade dagen med att bara Fjodor följde med. Varför jo! Jag och mamma skulle mötas på ridskolan och hon skulle ta med sig hästarna. Detta brukar vanligtvis gå bra. Hon lastade på hästarna, de hamnade på omvänd sida. Något som brukar kvitte för de flesta hästar. När de kom till grannen 350 m bort levde Bono jävel i transporetn. Jag fick ett samtal av mamma när jag befann mig ca 15 km hemifrån och jag kan säga efter det gick det inte långsamnt. Bono hade blivit så rädd och stressad så han hade lagt sig ner i transporten och "galopperade". Hur mamma fick ur dem vet jag ej. När jag kom hem lede pappa hem Bono och Fjodor sprang lös och lallade runt i mormors trädgård. Jag tog över och visiterade Bono han var blodog om benen, inget svullen, varm eller öm. Helt oskadd förutom ngn liten skråma. Helt otroligt. Mina favorit transportskydd kan man inte säga det samma om, de är numera förpassade till soptunnan i någonform av textil-färs. Vi lastade på Bono igen på rätt sida, han var så skakig ovh helt genomsvettig, han fick godis på transporten och sedan lastae vi av honom.
Mitt namn är Emelie, jag är 22 år gammal och studerar till lärare vid Göteborgs Universitet.
Sedan barnsben har jag älskat fjordhästar och för tillfället är det den enda rasen i mitt liv, och så hoppas jag att det förblir.
Jag och min mor har 3 fjordhästar på gården där hon bor. I den här bloggen kan du följa vår resa framåt.
