Emelie Johansson

Detta är min första egna häst. En shettlandsponny som hette Rosenhagas Celeste alias "Cilla". Hon föddes 1992 och var e: Ytterhalls Cacao, u: Belle Blonde. Detta är nog den snällaste, envisaste och sötaste ponnyn som någonsin existerat. När mina föräldrar köpte Cilla var jag 8 år, jag var en mycket lite 8 åring, egentligen lite stor för shettis men jag var så rädd så jag vågade inte rida på en större häst. Cilla lärde mig att våga rida. Jag började galoppera, och hoppa med Cilla något som jag inte vågade innan. Vi var emd på flera klubbhoppningar och hon var alltid så snäll, men man var tvungen att rida annars sa hon tack och hej.

Den 8 augusti 2005 hittade vi Cilla i haden på 3 ben. Veterinären kom ut och rekomenderade oss att åka till Skara med henne för röntken, han misstänkte en fraktur på has spettsen, något som går att fixa. Hade jag bara vetat hur hennes hasled egentligen såg ut hade vi aldrig kört inn henne. Vi fick bära bakdelen på henne in i transporten och när röntken plåtarna kom ut så såg till och med jag att något var fel. Hela hasleden var bara mos, krossskadad. Hur hon lyckats åstakomma det i en platt hage är ett mysterium än i dag.

Det gjorde så ont att åka hem med en tom transport och en grimma som luktade Cilla indränkt i mina tårar hem. Jag pratade inte med folk och jag ville inte göra något. folk som inte själva misst en vän kan inte ana hur det känns.

Jag är så tacksam för att jag fick de åren med henne.