Emelie Johansson

I dag gjode vi vår sista arbetsdag på klövagården, där jag ridit sedan 1996. Det är lite kvar men inte mycket och jag är ej säker på om jag någonsin kommer sätta min fot ígen på platsen där jag har skrattat, gråtit, lärt känna vännar, lärt mig, utvecklats, fått stöttning, självförtroende mm. Efter årskiftet kommer det inte vara sig likt. Uteboxarna och ridhuset kommer vara nedplockade och det kommer bli en svettsfirma i lokalerna.

I dag har vi till och med lämnat bort våra underbara stallkatter (som jag kommer se mer av då min kompis adopterat dem) men helt plötsligt blev allt så verkligt och just nu känns det som en nära vän har dött. Tomt och med en tår i ögar.





Tack du underbara plats för gemenskap och fina minnen.