I dag slutade jobbet på förmiddagen, då styrde jag kosan direkt mot stallet. In och byta om och sedan ut en sväng i paddocken med min ponnyfarbror! Fjodor är nämligen hemma igen. Jag tog ett kortare pass på honom på ridbanan och kände igenom honom. Han kändes fräch och arbetsvillig, dock något stel. Inte så konstigt då han varit utlånad som sommarhäst samt gått på 3 ridläger. Jag red i ca 20 minuter sedan var han trött men huvudsaken är att han kändes fin den stunden som han orkade. Han är ju pensionär och snart 20 år så det är inte så konstigt att han inte är som han en gång var.

Efter maten red jag och mamma en sväng på ca 7 km med Bono och Ohly. Jag rider alltid ut med GPS och pulsmätare, i dag hade vi en snitthastighet på 7,8 km och en topphastighet på 38km/h. Mitt mål är egentligen 10km/h i snitt men eftersom att vägarna hemma är så hårda och Ohlys hovar fortfarande inte är helt hundra efter att han trampade in tåkappan i hoven så ville vi ta det lungt. Däremot var tempot, viljan och motorn där den skulle där underlaget var bra.

På tal om skithovar och tåkappor hade Fjodors ena baksko roterat när vi kom hem och skulle fodra dem. Det var tur att han har höga hovar och inte platta som Bono och Ohly för då hade tåkappan suttit i kötthoven, det vill vi inte! Jag begriper mig inte på folk som vill bli hovslagare, bara att ta av en sko är ett jäklans bök (för mig som har en kniv, en gammal hovtång och en liten avbitartång i min låda) men jag fick av skon utan att få med resten av den spruckna dåliga hoven. Fjodor och hans dåliga hovar.... suck! Ennu en anledning till att inte bli hovslagare. Ett jäklans meck.